nathaliieagren

Älsklingen och jag har snart varit tillsammans i 2 år.
Vi har bråkat en massa, sure, det händer,
värst var det nog när svea kom...
Kanske var lite för oberedd på allt som krävs
när man skaffar hund, haha men det var hon värd iaf ;)
Lilla sötskrutt.
Hur som helst, Svea har nu blivit nära ett halvår,
och hon börjar bli rumsren (har inte kissat inne på flera dagar!)
och hon tar inte lika mycket tid längre,
vilket gjort att älskling och jag inte har bråkat lika mycket.
(De flesta bråken tidigare uppstod oftast om, eller saker som
rörde svea, eller hans spel... )
Så nu är man så där löjligt lycklig och glad igen, och allt känns bra.

Men jag har tänkt en massa.
Med en etta på 32kvm med endast 2 dörrar -klädkammaren, - toaletten,
inser man ganska snabbt att det är för litet.
Vill ha en tvåa.
Men det är bara det, att om älskling och jag tar en tvåa, och flyttar, då kommer
det knappast bli så att jag senare kommer kunna bo med en kompis, eller själv. Egentligen.
Isåfalll skulle det vara om det tog slut mellan älskling och mig,
vilket jag verkligen inte vill och inte heller tror.
Vill ju vara med honom hela livet ut.
Skaffa barn - Kevin ;) hahah och allt det där..

Men jag vill ju också kunna ha det typiska ''tonårslivet'',
bo med en kompis, inreda en lägenhet med någon som faktiskt tycker
grönt porslin är snyggt, kunna sitta och ha tjejmiddag
var eviga kväll ,med rumskompisen osv..
Ni förstår väl..? typ iallafall, haha! :P
Så nu har mikael och jag snackat en massa, (detta skedde
när vi åkte runt i trosa och kollade på hus vi tyckte var fina
och hade rolig arkitektur, haha ) och vi har typ, nästan
kommit fram till att vi kanske ska ha varsin egen lägenhet först,
innan vi flyttar till något större tillsammans.
Detta betyder inte att vi inte vill bo ihop eller att vi vill vara ifrån varandra,
absolut inte.
Mer att vi ska kunna vara tonåringar, och växa i vår egen takt.
låter töntigt och alldeles fel när jag säger det, hahaha men iallafall :P
Och vi kommer ju jobba och jag plugga, och vi kommer ju ses under kvällar
osv ändå, bara det att vi har något eget, så vi får pröva på
hur det är att stå på egna ben.
Annars är det så lätt att vi förlitar oss på att den andra sköter ditt och datt.
Vi är ju lixom individer också, även fast vi är ett par.
Vi ska ju inte hindra varandra heller att vara tonåringar, jag menar, vi blev ihop
vid 16 och 17 års ålder. Hur ofta planerar man att göra allt med sin pojkvän då?
Det är ju då man vill resa med kompisarna kanske? Studera utomlands, praktisera
i alaska, ja inte vet jag.
Och då tycker varken älsklingen eller jag att man ska stå ivägen för den andre,
bara för att man är tillsammans. Man måste ju få leva som vilken tonåring som helst
ändå och göra sånt som man alltid velat. (som att bo med en kompis eller liknande)
Exempelvis vill ju älsklingen jobba i england, han kollar just nu upp boende och jobb där
osv, och om han får något napp tycker jag verkligen att han ska ta chansen! även om inte jag
skulle följa med. Jag kan ju komma efteråt exempelvis.
hur som helst...


Nu har jag kikat på lägenheter - inflyttning i mars typ..
sen kanske jag bor där ett år eller liknande innan vi bestämmer oss för något
större..
Då kanske vi fått bättre ekonomi och stabilitet också, så vi direkt kan ta en trea ex,

Aja, något sånt, förstår om ni inte fattar ett dugg av det som står, men
ni får försöka iallafall ;)

Detta är mitt älskling objekt bland ettor hittils :